Monabloggar

Snön ligger tjock på grenarna i träden, hela trädgården ligger inbäddat i ett vackert vitt täcke. Jo jag älskar verkligen vintern, det enda som är synd är att skidornas tid är förbi, ryggen klarar inte en vurpa. Har inte riktigt lika ont i dag som de senaste två dagarna, men så har jag vilat ordentligt och hemtentan har fått legat orörd på skrivbordet. Har försökt att finna lite ro i själen men den vill inte riktigt infinna sig.
I morgon blir det en fullt upp dag, först jobba 8-14.30 sen skynda sig från Säffle och in till Karlstad, ska äntligen få mina nya glasögon, får hoppas det blir bra nu då när jag bytt optiker och man på ett år fann en 50% försämring. Kan undra om man var en kassako för den förra.

Har varit hos mor och far en stund, jag oroar mig lite eftersom mamma är så rädd om min rygg att hon tar i och hjälper pappa mer än hon klarar av, men ja vi får se, fick min vilja igenom att dom behövde att besök till av hemtjänsten nu när jag ska jobba.

Min läkare sa till mig i torsdags att jag skulle tänka varje dag på att jag är den viktigaste personen i mitt liv, hur svårt kan det va tänkte jag, och nu har jag tänkt igenom det väldigt noga och inser som många har frågat mig, hur fan orkar du. Svaret är att jag inte vet. Min vilja att familj och vänner ska ha det så bra som möjligt har nog styrt mig med järnhand.

Jag handlar, städar och tar hand om räkningar åt mor o far, försöker alltid kunna skjutsa dem till läkarbesök osv. Sen ska jag studera på 100 % ta hand om mitt hem och finnas för min dotter, och som vill ha hjälp då och då, jag passar syrrans hund när hon jobbar, vilket innebär få sovmornar och nu har jag en tjänst på skolan med 50% som jag stortrivs med. Nedskrivet låter det inte klokt, kanske därför man fick en 50% ig sjukskrivning från studierna.

Jag är i en svacka, jag erkänner, skulle bara vilja krypa ihop och bli liten igen, få strykningar över håret och höra att allt kommer att bli bra, men jag inser att ska det bli bra hänger det på mig i stora drag. jag har mina mål och viljor jag har projekt som jag vill göra men det kommer att ta längre tid och det måste jag acceptera nu.
I dag ska jag hämta en öronlappsfåtölj, nåt jag alltid önskat mig och när jag förvandlat den som jag vill kommer den att vara antingen enfärgat turkos men helst ska den bli vit och turkosrandig.
Mitt sovrum ska få en grön nyans på väggarna så det blir vilsamt medan vardagsrummet ska bli vitt och turkost för att ge glädje, men som sagt, det kommer ta tid men fan den som ger sig.