Nu är hösten kommen

Ja, i dag började hösten för mig vilket innebär att höstterminen började. Förra veckan ringde rektorn mig och undrade om jag ännu ville jobba och naturligtvis sa jag ja, det är skitkul att jobba i skolan.

Jag kommer tydligen fortsätta jobba inom elevhälsoteamet som jag gjort tidigare och visst är det tungrott men så givande.

Sommaren har inte varit vad jag hade hoppats på, jag har som sagt inte mått så bra och efter ett samtal med min studievägledare så sökte jag upp en doktor, domen blev utmattningssyndrom och depression. Tog några veckor att acceptera, Utmattningssyndrom köper jag då det varit en tung höst och vår samt att mina studier varit tuffa. Men depression kändes väl inte riktigt rätt. Man kan tydligen göra nåt man mår bra av och ändå må skit tydligen, vilket läkaren intygade, i mitt fall älskar jag jobbet men det har varit tufft att studera och det har varit tungt på hemma fronten. Jobbet har med andra ord sett till att allt har gått tills nu.
Denna terminen blir det bara jobb och studierna innebär att jag ska lära mig säga nej och prioritera mig själv mer än tidigare. känns konstigt då mina föräldrar lärt mig att hjälpa andra och ställa upp.

Diagnosen fick mig att egentligen bara sitta och fundera över min situation i flera veckor och jag inser att jag faktiskt måste ta hand om mig själv, jag måste sätta ner foten ordentligt, jag har själv problem med värk då ska jag kanske inte ta på mig att städa och sköta två hushåll med matlagning och städ och tvätt, ja ni ser det ologiska i det, har jag också gjort nu och även om det tar tid svett och tårar så ska det bli ändring på detta nu. Jag har insett att jag måste ta min plats i mitt liv och ställa krav på min omgivning. Jag bara hoppas jag ska klara av det, men jag måste göra det.