Tankar snurrar

Jag jobbar ju på en gymnasieskola och jag trivs jättebra med kollegor osv. Det som känns udda i min hjärna är den tillit jag möter. En icke färdig lärarkandidat som faktiskt ansvarar för en hel studio med elever som behöver extra hjälp. Inte nog med det i dag fick jag så smått påbörja nästa del av min anställning, att dels ha samtal ,peppande, med elever. Jag kommer också att få vara del av ett team som ska organisera om den hjälp som eleverna ska få.

Ja men du som är så duktig säger dom, kan inte påstå att jag känner mig duktig men jag insuper all erfarenheter som jag kommer att ha hjälp av sedan när jag är klar.
Denna vecka påbörjade jag även min praktik, lite körigt blev det och efter några taskiga lektioner, inser jag att jag får lägga ner mycket tid på de lektioner som är kvar.
Lite roligt är det att eleverna som jag har i studion är inte nöjda de timmar jag har undervisning i andra klasser, men dom är noga med att fråga om det gick bra.

Ja ni inser nog lika mycket som jag att ett av mina stora problem är att kunna ta emot beröm eller positiv feedback, vågar inte riktigt tro på att man menar vad man säger riktigt. Jag måste hitta något sätt att stärka mitt självförtroende på.
Brukar fråga mig själv om jag verkligen ens är värd berömmet eller om det är en dröm att någon tycker jag gör något som är bra, förvirrande skulle jag nog säga.